Linor & tafsar

Hur väljer du huvudlina och tafs för mete?

Huvudlinan väljs efter fiskemetod, och samtidigt är det värt att tänka på målfisk, fiskeavstånd och hinder i vattnet. I flötfisket blir den monofila linans egenskaper extra viktiga: en sjunkande matchlina sjunker snabbt under ytan, så att vind och ytström inte drar flötet ur position. En mer flytande lina passar i stället när linan snabbt ska lyftas från ytan vid mothugget.

I feederfisket dämpar den monofila linans töjning drillen och förlåter mycket på nära håll. Flätlina töjer sig nästan inte alls, så hugget syns tydligt i toppen även på långt håll, och mothugget går fram. Med en tung feeder knyts ofta en shock leader framför flätlinan som tål påfrestningen i kastet.

Tafsen är den tunnaste delen av linan, och dess diameter anpassas efter fisk, vattnets klarhet och bete. En monofil tafs är följsam och naturlig, medan en fluorocarbontafs syns mindre i vattnet och tål nötning bättre. När tafsen är tunnare än huvudlinan brister den först om något går av, och feedern eller flötet räddas.

Färdiga kroktafsar sparar tid, eftersom du inte behöver knyta små krokar vid vattnet. Ha flera storlekar och diametrar i asken, så kan du byta tafs efter hur fisken äter. Förvara linorna skyddade från ljus, eftersom solljus försvagar monofil lina med tiden, och byt huvudlina regelbundet. Färsk lina på rullen är det billigaste sättet att undvika att tappa en stor fisk.